| Am | G | |
| Nu | våldtas mitt folk ig | en. |
| Dm | Am | |
| Oss d | ränka i blod vill | dom. |
| Dm | E7 | |
| Dom | talar om frihe | ten |
| Am | |
| med svarta handen ba | kom. |
| C | |
| Dom skingrar allt folk som | boss, |
| Em | Em7 | Bm | |
| barn uta | n mor och | far. |
| Dm | F | |
| Dom | tänker påtvinga | oss |
| Dm | |
| korset som Jesus bar. |
| Än döljer dom all sin skam. |
| Dom döljer den bakom lag. |
| Men mordet ska bryta fram |
| och visa sitt rätta jag. |
| Och många tusen män |
| ska offra sitt liv för mord. |
| Och blodet ska strömma igen |
| och gödsla vår goda jord. |
| Jag vill ha ett riktigt liv |
| med mina barn och syskon |
| och rekonstruera våren |
| som ligger där och förblöder. |
| Mig skrämmer ni inte alls, |
| ni eländets herremän! |
| Beröva oss hoppets stjärna! |
| Den ska nog bli vår igen! |
| Blås, folkets vindar, blås! |
| Blås åter! och än en gång! |
| Ni spränger mitt hjärtas lås |
| och fyller min mun med sång. |
| Än sjunger han, er poet, |
| så länge min mun kan andas |
| och ända till evighet |
| hans aska med er ska blandas. |