| A | D | |
| En stilla vind som krusar | sjön, |
| A | D | A | |
| och | bergen | skymtar | blå. |
| D | A | |
| En | julikväll, en | öppen eld |
| E | |
| och skogen tätt in | på. |
| D | A | |
| Inombords | dröjer ord |
| E | |
| du sa för länge | sen. |
| A | D | |
| Tänk | Rosemari, tänk här är | vi |
| A | D | A | |
| och | här är | Norrbot | ten. |
| Ett flyttstreck, en blekvit sol |
| och luften hög och klar. |
| Ett uppbrott, som om nån har gått, |
| och man blivit lämnad kvar. |
| En uppdragen båt, en inre gråt |
| för nånting man har på känn. |
| Tänk Rosemari, tänk här är vi |
| och här är Norrbotten. |
| En gnistrande decemberdag |
| och röken stiger rak. |
| Luften kall och som kristall |
| under himlens vida tak. |
| Dag som gryr och sedan flyr |
| in i skymningen |
| Tänk Rosemari, tänk här är vi |
| och här är Norrbotten. |
| Ett takdropp, en blåsvart fjärd, |
| en känsla utan ord. |
| En solvarm sten, en dikesren |
| och doften utav jord. |
| En vind som kom, en svala som |
| återvänt igen. |
| Tänk Rosemari, tänk här är vi |
| och här är Norrbotten. |