Senor Martinez Mondragons bekännelse   BjöRn Afzelius

Señor Martinez Mondragon´s bekännelse, Björn Afzelius
-----------------------------------------------------

Intro	: Em   G    G
	          
         Am                     C
1.Vi lämmnade vårt läger innan solen brutit fram,
         Am                     C
  vi var elva meniga och en kapten i vårt förband.
     G                           Am
  Vi gick mot Nicaragua, gränsen nåddes klockan sju,
      G                        Am                G
  och redan klockan åtta kom vi fram till första byn.


2.Vår uppgift var att rekrytera bönder ifrån byn,
  men det tycktes som dom flesta av dom redan hunnit fly.
  Vi fann dock en som gömdes sig i brunnen på ett torg.
  När vi hitta honom kapade vi tampen, mest på skoj.

3.Han kunde inte simma, det blev allvarligt en stund.
  Hans hustru stod och ylade som om hon var en hund.
  Vi drog honom ur vattnet och vi krävde några svar,
  bland annat på varthän dom andra hade gett sig av.

4.Han skadade på huvet och slog ut med armarna,
  han fälldes av kaptenen med en spark mot tarmarna.
  Den stackarn börja gråta, och be för sina barn,
  och han svor vid alla helgon att han hade inga svar.

5.Förhören ledde ingen vart, trots allehanda hot,
  förhörsledar´n, kaptenen, miste snart sitt tålamod.
  Han fräste ut en order, några meniga gick fram
  och snart låg hustrun bunden i torgets heta sand.

6.Dom våldtog henne omsorgsfullt, jag minns att dom var tre.
  Hennes man blev så pass upprörd att han måste lugnas ner.
  Tyvärr tog slaget illa, kanske var han lite spröd,
  för när det hela väl var över så var bonden faktiskt död.

7.När kvinna släpptes skrek hon att hon också måste dö.
  Hon klöste sig i skrevet så att klänningen blev röd.
  Jag kunde inte se det, jag måste titta bort,
  men kaptenen tog sitt ansvar och han gjorde pinan kort.

8.Jag har svårt i efterhand att själv begripa det som skett.
  Man kan hänvisa till varje krigs förråande effekt.
  Det kan va en delförklaring att jag ej ar sandinist,
  men jag tycker inte själv det gör historien mindre trist.

9.Vi mördade två fattiga, det är en evig skam.	
  Men jag hoppas att jag tillåts kompensera det jag kan.
  Så med juryns goda minne vill jag träffa deras barn,
  och jag skall göra allt jag mäktar för att hedra mor och far.

10.Jag står i alla händelser till ert förfogande.
  Jag har inställt mig här frivilligt, jag mördar aldrig mer.
  Jag avsvär mig nu Contras, CIA och Pentagon,
  och herrarna som köpte mig i det fjärran Washington.

11....dom lämnade sitt läger innan solen brutit fram,
  dom var tio meniga och en kapten i sitt förband.
  Dom gick mot Nicaragua, gränsen nåddes klockan sju,
  och redan klockan åtta kom dom fram till nästa by...